Fick idag sovmorgon... vaknade av att barnen studsande upp i sängen och sa GRATTIS MAMMA! Fick frukost på sängen och fina teckningar av barnen..=)
Åt min frukost och gick ner och myste lite med dottern framför tv:n. Sonen och mannen åkte och handlade.. När de kom hem igen hade de valt ut och köpt mig en jättefin prickig orkidé. Vi samlade ihop oss och åkte iväg till mina föräldrar, först halv 3 fika och sen en god middag bestående av älgkalopps, potatis och sås.. följt av lite mer fika ;)

När vi kom hem var det dags att borsta tänderna, byta om till pyjamas och läsa saga.. Nu sover barnen och vi sitter och njuter av lite egentid men mannen framför tv:n. SÅ tack för mig och God natt!

Var till tandläkaren idag och satte mig ner röntgade, hon kollade tänder och tandkött och jag väntade på domen..
Döm min förvåning när jag fick en trevlig överraskning när hon berättade att hon hittade tandsten på alla sina patienter men hittade ingen på mig! Och ja kan lova att hon försökte..;) Hon sa att efter nästa gång så skulle min tandhälsa utvärderas och som det såg ut nu så skulle jag få byta från kategori 2 till kategori 1. Och det hade hon aldrig gjort förut. ( Hamnade i grupp 2 när jag var gravid, av någon konstig anledning så fick jag mycket skörare tänder.. varför vet jag ej..)

Nu ikväll var jag på en trelig tupperware visning hos en bekant som jag nyligen lärt känna. Väldigt överraskande och trevligt att få vara bjuden. Nu hoppas jag bara på att livet fortsätter i rätt riktning med fler trevliga kvällar och fler goda besked.. Hur små eller stora de än må vara.. =)

Känner mig bara så tom just nu. Försöker se dt possitiva med livet just nu men det mesta runt omkring gör det så svårt. Jag sitter med på ett ställe där jag en gång i månaden träffar andra ur gruppen och diskuterar olika frågor på dagordningen. Ikväll blev jag på hoppad igen, Mitt liv har varit fruktansvärt turbulent, jobbigt och som i en enda dimma sen i Januari då min man var med i en svår bilolycka. Han är idag nästan helt återställd och jag kännde att eftersom jag inte varit på något möte sen i Januari så skulle jag gå dit ikväll.

Blev då påhoppad om att jag inte närvarat vid några tillfällen som jag skulle ha gjort, men sa som det var att det pappret med de upppgifterna såg inte jag förrän långt senare faktiskt bara för någon vecka sen. Men hur troligt är det att jag vill erkänna för de här människorna som jag knappt känner hur jag har mått och fortfarande mår fter allt som har hänt? Hur troligt är det att jag vill erkänna att jag inte har en aning om vad jag fått för post sen i Januari? Har tagit räkningarna och lagt dem där de ska vara men all annan post har landat på hög, ska jag vara riktigt ärlig så har jag inte tagit tag i den högen på väldigt länge gick igenom den i förra vckan och fann då lappen. Hon anklagade mig för att jag skulle ha ljugit, det har jag ju inte, men de verkar ju inte alls bry sig.. Ingen ens frågad hur det var med min man och ingen har en aning förutom två som sitter med som jag träffade förra veckan.

Varför ska jag ens vara med? Sa till en av dem som satt mitt emot mig idag att jag inte visste hur jag skulle göra med allt och sen började jag gråta. Hon tröstade mig och sa att jag inte fick ta på mig för mycket utan att jag skulle säga ifrån. ( Hon är en av de som träffat mig tidigare och visat att hon har lite medkänsla och att hon bryr sig)

Det har hänt så mycket och på samma gång så lite sen min mans olycka. Svårt att förklara men har tampats med många olika känslor sedan dess.
Känner att jag måste hålla ihop och hela tiden vara starkk för mina barn fast innerst inne vill jag bara sitta i ett hörn och gråta...

Usch vad deprimerande mitt första inlägg på väldigt länge blev, ber om ursäkt för det men känner att jag behövde skriva av mig lite... // Mia

Tiden går så fort så fort.. Känns som en evighet sen som jag skrev något här men det känns som om jag behöver skriva av mig ibland.

Har nu jobbat i vikariebanken sen i November... Leo har börjat på dagis och livet rusar fram.. Det händer så mycket..

Leo springer fram han har fått tänder och utvecklas så snabbt att jag inte riktigt hänger med.. Men de som vet, säger att det är så här det ska vara.. =)

Jag har tyvärr inte haft tid att gå på gospelkören på flera månader men jag har pratat med körledaren och jag kom fram till att jag ska försöka få tiden att räcka till i höst så att jag kan börja sjunga igen.

Men det är mycket som kan hända innan hösten är här, men mer om det vid ett senare tillfälle.. =)
Nä får återkomma med skrivandet i morgon eftermiddag/kväll..Kom på att jag har massor att skriva men tiden räcker inte till just nu.. det börjar bli sent så jag får skriva mer om allt som har hänt och kommer att hända närmsta tiden i morgon..  Ska jobba mellan 08.00- 16.00 i morgon...

God natt alla glada. =)

Jag är så trött på alla problem man springer in i hela tiden.. När man tror att allt äntligen ordnat upp sig och man ser ett ljust i den avskyvärt långa tunneln, ja då fasen kommer man till en mörk kurva så man inte ser utgången längre..

Var på möte idag och jag vet inte hur länge till jag orkar...

Jag har kämpat som bara den men det känns som om det inte räcker.

Söker jobb, pluggar och är mammaledig på samma gång, känns som om jag inte kan påverka mitt liv så mycket mer om jag ska orka slutföra det jag håller på med.

Tyvärr så blir jag ju inte direkt trevligare och socialare av att det känns som hela min planerng bara rasar samman. ='( Jag känner mig för tillfället som en dålig sambo och framförallt som en dålig mamma som inte riktigt orkar.. fast att jag vill.

Jag hoppas verkligen att allt löser sig snart!  Känner mig som en annan helt förvirrad person och jag känner inte igen henne och jag vet inte om jag vill ha henne här...   

Men en sak är ju ett jättestort + Min älskade sambo Johan har nu lyckats ta sitt körkort, så stolt över honom!   Älskar dig! Utan dig och Leo vet jag inte vad jag skulle göra.  

Hjälp vad tiden rusar iväg, Min son är snart 8 månader gammal!

Leo kröp för sörsta gången i Onsdags. Mamma är så stolt! Min lilla kille är inte så liten längre, samma eftermiddag så höll jag honom i hans händer och han gick ända ut till köket! Det gick sakta, sakta men säkert frammåt.

Det händer mycket just nu, Leo förändras massor och lär sig nya saker nästan varje dag.

Jag har även avslutat två av mina kurser på distans,Inköp och Varuhantering och Administrationen.

Om allt går som det ska och läraren hör av sig så ska jag ha klarat av den tredje kursen Försäljning och Service på söndag.

Men enligt Skolan så ska läraren höra av sig till mig, Vilket han inte gjort på 4 dagar så hör han inte av sig innan måndag så måste jag förlänga kursen på grund av att han inte hört av sig till mig angående mitt slutprov. Jag känner lig lite lätt sur, irriterad, känner mig väldigt maktlös då jag är beroende av en lärare som jag endast haft kontakt med via mejl.

Sen hoppas jag att jag får veta av skolan syo vilken linje eller vilka kurser jag behöver läsa på Universitetet för att kunna jobba med det jag vill. Just nu lutar det åt någon ekonomilinje, men vi får se vad de tror blir bäst.

Just nu vill jag bara läsa klart dessa kurser så att jag kommer ett steg närmre mot vad jag vill göra med mitt arbetsliv. Tror i alla fall att jag har listat ut det nu..

Behövde skriva av mig lite, jag skriver här lite då å då men bättre sent än aldrig.. =)

Nu ska jag krypa upp i soffan bredvid sambon och mysa lite framför dumburken. Kram och God Natt!

Detta är fotot som visades i Vimmerbytidningen/Kinda posten och i Corren bara någon vecka efter att vi fått Leo. Jag tycker att han är världens sötaste!

Min och Johans son föddes igår klockan 18:08!

Det var en pigg och kry liten pojke och han ska heta Leo. 

När han föddes vägde han 3840g och han var då 51cm lång.

Det var en snabb liten uppdatering.