Nu har Pappa, Birgitta, Cilla och Johan åkt hem...

Jag känner mig så tom.. Känns som om detta år bara har inneburit en jäkla massa prövningar.. Vet ärligt inte hur mycket mer jag orkar med...

Försöker sluta gråta men tårarna bara rinner nedför kinderna, det känns som om de aldrig tar slut...

Finns säkert någon eller några anledningar till att jag skulle genomföra detta volontäråt, men just nu vet jag faktiskt inte vad det skulle vara för anledning...

Utan dig så vet jag inte vad jag skulle göra, Volontäråret skulle vara så mycket jobbigare.. Fika med dig, det är min räddning.... Tack för att du finns gumman!!!

Nä nu ska ja återgå till städningen, klarar inte av att sitta still... lägenheten är så tom och ensam...

Jo nu kom ja på några saker...

Träffade ju alla underbara volontärkollegor...

Har ju faktiskt kommit närmre både Familjen och i mitten av året så upptäckte ju faktiskt min underbara pojkvän att jag finns...

Men men nog för mig, i alla fall för denna gång.... Ska nu tröstäta lite Choklad... Kram och Hej...

 

Malin

14 april 2008 16:55

tänk om du inte hade gjort volontäråret. då hade vi aldrig träffat varandra! jag hoppas att du står ut hela tiden till sommaren. speciellt så att du åker med till berlin! Jag tycker om dig och saknar dig!

http://gularundaprickar.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fick idag sovmorgon... vaknade av att barnen studsande upp i sängen och sa GRATTIS MAMMA! Fick frukost på sängen och fina teckningar av barnen..=) Åt min frukost och gick ner och myste lite med dottern framför tv:n. Sonen och mannen åkte och handlade...

Var till tandläkaren idag och satte mig ner röntgade, hon kollade tänder och tandkött och jag väntade på domen.. Döm min förvåning när jag fick en trevlig överraskning när hon berättade att hon hittade tandsten på alla sina patienter men hittade inge...

Känner mig bara så tom just nu. Försöker se dt possitiva med livet just nu men det mesta runt omkring gör det så svårt. Jag sitter med på ett ställe där jag en gång i månaden träffar andra ur gruppen och diskuterar olika frågor på dagordningen. Ikväl...

Tiden går så fort så fort.. Känns som en evighet sen som jag skrev något här men det känns som om jag behöver skriva av mig ibland.Har nu jobbat i vikariebanken sen i November... Leo har börjat på dagis och livet rusar fram.. Det händer så mycket.. ...

Jag är så trött på alla problem man springer in i hela tiden.. När man tror att allt äntligen ordnat upp sig och man ser ett ljust i den avskyvärt långa tunneln, ja då fasen kommer man till en mörk kurva så man inte ser utgången längre.. Var på möt...