Mitt liv känns just nu sorgset, trasigt och allmänt förvirrat..

Vet inte vad jag bör känna eller vad jag bör göra...

Gamla vänner finns inte mer, känns som om vi hamnat så långt ifrån varandra...

Jag växte och förändrades under året i Göteborg... Jag vet att endel av mina underbara vänner har jag kvar medans andra nu försvunnit ur mitt liv...

Försöker få ordning på mitt liv.. söker jobb, letar lägnhet och känner mig allmänt lost just nu...

Finns några som jag kan ty mig till och som jag kan umgås med och bara vara mig själv känns ju skönt det i alla fall..

Min sötnos underlättar ju en hel del också..

Pratade med min moster idag, det va jobbigt fick mig att inse hur mycket jag faktiskt saknar dom...Moster och hennes man, morbror och hans sambo, lasse, ante, clara, christopher, cassandra, och sen morfar, och mormor så klart... Känner mig mer förvirrad än någonsin.. va så glad för bara någon dag sen, att ett samtal kan förändra så mycket...men men...

Men men orkar inte skriva mer just nu.. känner mig bara så ledsen och förvirrad... //Kramar Mia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fick idag sovmorgon... vaknade av att barnen studsande upp i sängen och sa GRATTIS MAMMA! Fick frukost på sängen och fina teckningar av barnen..=) Åt min frukost och gick ner och myste lite med dottern framför tv:n. Sonen och mannen åkte och handlade...

Var till tandläkaren idag och satte mig ner röntgade, hon kollade tänder och tandkött och jag väntade på domen.. Döm min förvåning när jag fick en trevlig överraskning när hon berättade att hon hittade tandsten på alla sina patienter men hittade inge...

Känner mig bara så tom just nu. Försöker se dt possitiva med livet just nu men det mesta runt omkring gör det så svårt. Jag sitter med på ett ställe där jag en gång i månaden träffar andra ur gruppen och diskuterar olika frågor på dagordningen. Ikväl...

Tiden går så fort så fort.. Känns som en evighet sen som jag skrev något här men det känns som om jag behöver skriva av mig ibland.Har nu jobbat i vikariebanken sen i November... Leo har börjat på dagis och livet rusar fram.. Det händer så mycket.. ...

Jag är så trött på alla problem man springer in i hela tiden.. När man tror att allt äntligen ordnat upp sig och man ser ett ljust i den avskyvärt långa tunneln, ja då fasen kommer man till en mörk kurva så man inte ser utgången längre.. Var på möt...