Mitt liv har varit ganska förvirrande den senaste tiden...

mycket förändrades i slutet av november då jag blev inlagd på sjukhus p.g.a stress... Detta gjorde att jag åkte hem till mina föräldrar nere i småland (vimmerby) för att vila upp mig..

Tiden hemma va både förvirrande och glädjefylld, och det känns som tiden hemma har förändrat mitt liv väldigt mycket..

Jag försöker nu ta en sak i taget, ja hinner trots allt med allt frågan är bara när..

inte stressa och försöka ta hand om mig själv.. 

Finna lyckan i det lilla.. å ja har trots allt vänner som tycker om mig, men det är ganska många mil till dom kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta i alla fall.. Trodde att dom typ "glömt bort mig" men de hade trots allt saknat mig, käns skumt men det känns bra att veta att man är saknad av någon..

Mitt liv börjar se riktigt bra ut hoppas bara att det fortsätter att vara bra..

Börjar se ljuset i tunneln och det känns jättebra...

Dessutom så tror jag att en stor del av att jag nu kan se ljusét i slutet av tunneln beror på Johan, han är snäl, söt, omtänksam ;)..  slutsats alldeles för bra för mig... Ja e inte värd en så bra kille..

Ooh nu ringer det oxå, skriver eventuellt igen lite senare..

 

Malin

13 januari 2008 15:20

johan är inte alls för bra för dig. inte för att jag har träffat honom, men ingen kan vara "för bra" för dig. så det så.

http://gularundaprickar.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fick idag sovmorgon... vaknade av att barnen studsande upp i sängen och sa GRATTIS MAMMA! Fick frukost på sängen och fina teckningar av barnen..=) Åt min frukost och gick ner och myste lite med dottern framför tv:n. Sonen och mannen åkte och handlade...

Var till tandläkaren idag och satte mig ner röntgade, hon kollade tänder och tandkött och jag väntade på domen.. Döm min förvåning när jag fick en trevlig överraskning när hon berättade att hon hittade tandsten på alla sina patienter men hittade inge...

Känner mig bara så tom just nu. Försöker se dt possitiva med livet just nu men det mesta runt omkring gör det så svårt. Jag sitter med på ett ställe där jag en gång i månaden träffar andra ur gruppen och diskuterar olika frågor på dagordningen. Ikväl...

Tiden går så fort så fort.. Känns som en evighet sen som jag skrev något här men det känns som om jag behöver skriva av mig ibland.Har nu jobbat i vikariebanken sen i November... Leo har börjat på dagis och livet rusar fram.. Det händer så mycket.. ...

Jag är så trött på alla problem man springer in i hela tiden.. När man tror att allt äntligen ordnat upp sig och man ser ett ljust i den avskyvärt långa tunneln, ja då fasen kommer man till en mörk kurva så man inte ser utgången längre.. Var på möt...