Ja nu har jag suttit här och skrivit ner mina dagar i Word.. Så nu är det bara att kopiera och klistra in i bilddagboken så snart jag får tag i ett Internet, blir troligtvis på tåget på väg upp till Göteborg på onsdag… 

Men jag vet inte varför jag inte trivs.. Varför ska det vara så svårt att veta varför??  Jag får liksom en knut inom mig så fort jag vet att jag ska dit, Jag känner mig nedstämd och tårarna bara rinner men jag vet inte varför…

Har precis pratat i Telefonen… Gumman hoppas allt löser sig för dig, tänker på dig och jag kan inte säga att jag förstår helt, men jag kan ju alltid försöka att tänka mig in i din situation…

Kan nog inte råda till så mycket är jag rädd men du ska veta att du är en otroligt bra vän, känns skönt att vi än så länge i varje fall, vi vet ju inte hur det slutar riktigt än men du har gjort Volontäråret till en lite lättare tid för mig… Du har spridit glädje och get riktigt bra råd i mellan åt…=0)  Ett stort tack för att du finns och för att du är en sån härlig person!.. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fick idag sovmorgon... vaknade av att barnen studsande upp i sängen och sa GRATTIS MAMMA! Fick frukost på sängen och fina teckningar av barnen..=) Åt min frukost och gick ner och myste lite med dottern framför tv:n. Sonen och mannen åkte och handlade...

Var till tandläkaren idag och satte mig ner röntgade, hon kollade tänder och tandkött och jag väntade på domen.. Döm min förvåning när jag fick en trevlig överraskning när hon berättade att hon hittade tandsten på alla sina patienter men hittade inge...

Känner mig bara så tom just nu. Försöker se dt possitiva med livet just nu men det mesta runt omkring gör det så svårt. Jag sitter med på ett ställe där jag en gång i månaden träffar andra ur gruppen och diskuterar olika frågor på dagordningen. Ikväl...

Tiden går så fort så fort.. Känns som en evighet sen som jag skrev något här men det känns som om jag behöver skriva av mig ibland.Har nu jobbat i vikariebanken sen i November... Leo har börjat på dagis och livet rusar fram.. Det händer så mycket.. ...

Jag är så trött på alla problem man springer in i hela tiden.. När man tror att allt äntligen ordnat upp sig och man ser ett ljust i den avskyvärt långa tunneln, ja då fasen kommer man till en mörk kurva så man inte ser utgången längre.. Var på möt...